Mysko.........

Visst e det konstigt med känslor man inte förstår?? Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig.
Jag har hela tiden , under min graviditet, varit inställd på att ta hand om tvillingarna själv. No worries! O det e det inte heller. Jag har god hjälp av min familj o mina vänner när jag behöver det. Deras pappa finns ju liksom inte. Lr jo, han finns ju, men inte i mitt liv :-)
Men jag blir väldigt glad när han väl hör av sig! Mindre glad när hans fru hör av sig, men det har jag kommit över... O så långt e jag med i mina tankebanor....
Jag har inte hört av han på snart två månader nu o det e väl okej. Jag hade ju som sagt inte räknat med han så mycket. Han har ju faktiskt varit uppe o träffat dom EN gång.. *wow*
Men så får jag idag höra att han har varit i Uddevalla idag o DÅ blev jag lite ledsen... För jag vet att han jobbar, men skadar det att ringa mig o säga att han ska upp till jobbet? Så kunde jag ju slänga mig i bilen så han fick träffa sina barn.. Så han fick se vilka underbara små klimpar han har varit med o gjort! Lr e han så känslokall så han verkligen inte bryr sig..?? Han säger att han bryr sig, men jag undrar....
Men egentligen så e det inte speciellt jobbig, jag har ju som sagt inte hört av han på jättelänge o det går bra. Men så får man höra nåt sånt o det hugger i hela mitt hjärta! Varför??? Det e det jag inte förstår... Jag har försökt o analysera o leka hjärnskrynklare, ha ha ha, o det jag har kommit fram till e att jag vill visa han vad han går miste om! Tvillingarna e ju världens underbaraste!
O det e ju faktiskt hans kött o blod! Jag fattar verkligen inte... Men annars e jag ganska så cool med det, har sagt att han e välkommen när som helst. Men att jag inte förväntar mig att han ska springa ner dörrarna här. Sen om han aldrig mer träffar som lr om han kommer ta upp kontakten med dom, det får tiden utvisa. Nån bitter gammal käring tänker jag absolut inte bli o ser ni tecken på det så ge mig en örfil e ni snälla. =)