Hade jättemycket o skriva här idag. Diskutera med mig själv. Men jag kom helt av mig nu...
Läser en blogg som tillhör en gammal arbetskompis till mig. Hon är en energisk människa som har tre barn o ett väldigt aktivt liv. Hon hinner med jobb o massor av träning, greja med huset o har ändå tid över för sina barn o man. Underbar människa som alltid e glad! En sån människa man e lite avundsjuk på..! Inte idag ...
Hon har idag förlorat sin man, till cancern... Jag sitter här o kan inte ens föreställa mig hut hon mår nu. Man får perspektiv på saker på ett helt annat sätt när sånt här händer nån man känner. Jag e helt stum, känner mig tom inombords...
...............................
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stackars tjej! Det är som du skriver, man kan inte föreställa sig hur illa hon mår. Hur kommer man igenom en sådan sak? Man har nog inget val utan att "bara" göra det...
Kram på dej!
Hej!
Helt rätt, är bara att göra det. Tycker sällan synd om mej själv, men nu är det maxat med elände men ska allt leta upp det där ljuset igen, någonstans. Barnen hjälper mej. Och Paula, du är beundransvärd i mina ögon ska du veta. Kämpar på ensam med barnen i lilla tvåan, ekonomin verkar inte vara superbra. Älskar dina barn så mycket och nöjd med livet.
Kram
Jennie
Skicka en kommentar