Bästaste bästisen hade kalas idag, hurra hurra hurra hurra! Göttans mycket kakor o tårta... Inte vad jag med alla mina extrakilo behöver, men va faen...
Blev iofs inte så mycket nu när jag tänker efter. Trollen blev trötta o griniga så vi gick tidigt.
Morfar kom o hälsade på sina barnbarn idag oxå. Sen när kvällen kom o trollen hade somnat, så skulle jag se på film hade jag tänkt. Men hittade en blogg genom en kompis blogg, som jag fastnade i. O jag tror inte att jag har gråtit så mycket på väldigt länge (9 månader....) som jag gjorde när jag satt o läste den här bloggen! Det va en mamma som skrev. Dom hade nu i april förlorat deras lille son i cancer. Han blev 1 år o 7 månader.....
Jag grät så jag inte kunde se nåt o knappt kunde andas. Illamåendet kröp upp i halsen på mig o det kändes som om jag skulle spy. Automatiskt så kommer tankarna om hur man skulle känna om det var ens eget.
Jag tror att jag satt o läste o grinade i över en timme, så nån film blev det inte för mig. Alla ens egna bekymmer blev helt plötsligt petetesser. Men det e klart, mina bekymmer e ju ganska så verkliga för mig.
Usch usch usch iallafall! Jag sänder en stor kram till dom!
Letade naturligtvis fram lite bilder på det allra finaste jag har <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar